CATS – en personlig reflektion
Jag var och såg Cats härom veckan. En av Ylabs kunder är med och hon gjorde för övrigt en väldigt bra rollprestation. Jag har sett Cats över 30 gånger men det här var första gången i Sverige. Nu kan man ju undra varför man ser en musikal så många gånger även om den innehåller mycket av vad man kan önska sig för den som tycker om fysiska prestationer. Anledningen för min del var att jag tränade det kompani som gjorde Cats på Broadway under åttiotalet. Det var en kollega och väninna från Jane Fonda´s som kom med i uppsättningen och när gruppen turnerade i Sverige tränade alla hos mig. Det gick så pass bra att jag bjöds med tillbaka till New York vilket var en upplevelse. Där och då kom jag även i kontakt med Pilates – för det var ett av våra dagliga träningspass. Jag visste inte att det var Pilates då för på den tiden var det förbjudet att använda det namnet som någon hade patenterat så klokt. Jag har fortfarande en affish från Cats på Broadway singerade av alla som var med hemma på min vägg. När jag tittade på den härom dagen insåg jag att det inte var många kvar i livet. Nu kanske ni tror att det beror på min höga ålder men så är inte fallet. Faktum är att de flesta av mina manliga kollegor från Fondas och dansarna på Cats från den tiden gått bort i AIDS.
Det känns lite sorgligt när man tänker tillbaka på allt det roliga man upplevt tillsammans i hysteriska New York och Beverly Hills. Nåja, det kommer kanske med i någon bok eller blogg någon gång. Vad kan man nu få för moralessens ur detta? Kanske är det så här i jultider vi bör tänka extra mycket på att ta hand om varandra (och tänka mindre på fågelfrön och tonfisk). GOD JUL PÅ ER ALLA! Yvonne